2011-10-25 - I Close-Up #136
Kvartetten visar sig vara en alldeles utomordentlig fanbärare för stenhård, men ändå groovig, modern death metal. Den smygande mäktiga tungvrickaren "To be among thee on which the end has reached upon" må vara den absoluta höjdpunkten, men nivån hålls hög rakt igenom. Tungt, utan att göra avkall på tempot. Modernt, utan att bli glansigt. Tekniskt, utan att bli omständligt. Atmosfäriskt, utan att aggressiviteten går förlorad. Riktigt tuff skit helt enkelt, utan att ta till överord. [7]
Text: Kristian Bågefeldt, Close-Up Magazine
IKHON på Amplified
2011-10-25 - I Close-Up #136
Kvintetten framstår som sammansvetsad och låter en stilsäker pensel måla såväl dekorativa melodipassager som tvärförbannade, svarta åskmolk. Bandet som tillskansar sig dylika egenskaper går under namnet Convivium och har Smedjebacken som geografiskt ursprung. På en självbetitlad demo ryms två spår som spritter av energi och kraft – men finurligt flätade sång- och gitarrharmonier säkerställer en dynamisk helhet. "Saints" och "Hollow" huserar i trakten runt både hårdrocksförädlad metalcore och alternativ metal och trivs väldigt bra där. [6]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Convivium på Amplified
2011-10-25 - I Close-Up #136
Crowdburn levererar på trelåtarssingeln "Confronted" ohyggligt svängig, tung metal som inte lämnar något åt slumpen; varje ögonblick är fyllt med frustande urladdningar och finmejslade melodier. Refrängerna i "Burning crowd" och "Pictures" är luftburen gåshud och sätter sig värre än klamydia på en festivalbesökare. Det dyngfeta gunget i titelspåret går heller inte av för hackor och vasse vokalisten Aron låter som att han har en käft stor som en grävskopa. I allians med musikens ofta Transport League-minnande groove står det klart att detta Umeågäng kokat ihop en potent trolldryck som värmer i bröstet långt efter att låtarna klingat ut. [7]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Crowdburn på Amplified
2011-10-05 - I Close-Up #135
(Vann titeln som “Bäst i Sverige”, alltså det bästa svenska demobandet just nu. Bandet har även med en låt på gratis-skivan som medföljde till alla prenumeranter)
Every Time I Die, Refused, Raised Fist, Ghost Of A Thousand och The Bronx är samtliga gäng av diger kvalitet som på ett eller annat vis nyttjat såväl hardcore- som rocksväng för att i största möjliga mån lyckas omkullslå allt i dess närhet. En tokladdad blandning av dessa band, kan det vara något? Alltid!
- Vi började som ett punkrockband, men kände efter ett tag att vi ville plocka det bästa från flera världar och styra upp en rejäl käftsmäll av det hela. Ofta kommer jag på riff när jag står och nynnar i duschen. Det blir helt enkelt den nakna sanningen, skrattar gitarristen Thomas Liljekvist.
Rykande färska självfinansierade debutalbumet heter “Dead eyes”, är inspelat i Howlin’ Owl Studio och har en naturligt fet ljudbild som fått sig en väl avvägd släng av både värme och råhet. Låtmaterialet bjuder på prima, kompromisslöst hardcoreös (inklusive en furiös tagning av GG Allins “Bite it you scum”) som spetsats med precis rätt mängd rock’n’roll, och på sina håll lite tyngre tongångar.
- Skivtiteln kom faktiskt till när jag funderade på något coolt och kortfattat att tatuera över knogarna, avslöjar Thomas. Den visade sig fungera bra på såväl knogar som ett album och en låt.
Jag beskådade nyligen Ludvikagänget (som förutom Thomas också utgörs av sångaren Johan Andersson, basisten Mikael Hanni och stockjonglören Andreas Strandberg) live, och kände adrenalinet dra mig mot en virvel av kaos och ett kroppsspråk värdigt en väderkvarn.
- Det är precis så vi vill att det ska vara. Det ultimata är om publiken nästan blir orolig. “Vad är det som händer?” Det ska både synas och kännas att det är vi som styr ångvälten.
Känn bara på “Forever fighting faith” som finns med på detta nummers prenumerant-cd. [8]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Artificial Conspiracy på Amplified
2011-10-05 - I Close-Up #135
Hat från Fagersta? Hat från Fagersta! Bad Dreams Always är gamla i gamet, men visar inte upp tillstymmelse till tecken på trötthet när åtta låtar långa “20 centuries of hate” lösgörs. Kvartetten låter elakare än någonsin i låtar som de mullrande “Allt e mörkt o kallt” och “Du skall sjudas”. Faktum är att gängets hatecore (nedstämd crustpunk, hardcore, lortig thrash och annat djävulstyg) får mig på ett fantastiskt mulet humör. Endast en låt kämpar sig över två minuter i längd, vilket innebär att man aldrig hinner tröttna då intensiteten är sjukligt hög. Bad Dreams Always är en fientlig bastard, som likväl är helt oemotståndlig. [7]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Bad Dreams Always på Amplified
2011-10-05 - I Close-Up #135
Man kan utan att ljuga påstå att Lynn lirar rock - men det är att avdramatisera och förenkla det hela lite väl mycket. Stundom är det en spännande hybrid av känslor som tar form i spår som “Lost vision”. Kvartetten har inga problem med att låta tyngd varvas med luftig lyx, att lägga till och dra ifrån med låtarnas bästa i åtanke.
Ett litet aber som bitvis gör sig påmint på fyraspårsdemon “Blakkend” är emellertid att helheten blir aningen jämntjock; en och annan dynamisk halt hade skänkt materialet ytterligare spänst. Men när Lynns tillåtande atmosfär, som i exempelvis “Dawn”, omfamnar en förlupen Khoma-komet är det bara att luta sig tillbaka och stortrivas. [6]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Lynn på Amplified
2011-08-09 - i close-up #133
Bandnamnet Malsrüd fick inledningsvis mina tankar att landa i fisksammanhang och något slags snedfenat spektakel till korsning av marulk och ruda. Men där tänkte jag fel. Malsrüd är en underfundig omskrivning av den lilla orten tillika bandets hemvist Målsryd, strax utanför Borås. På färska demon “Speech is silver, silence is gold” presenterar kvintetten en blytung sammanslagning av deathcore och vissa melodiska riffövningar som ylar som allra högst i pangdängan “Dead men tell no lies”. Lovande gäng som stundtals tangerar den form av brutalitet kommunkompisarna i As You Drown brukar ställa till bords. [6]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Malsrüd på Amplified
2011-08-09 - I Close-Up #133
I #127 berömde kollega Kristian Bågefeldt Ludvikakvartetten Subster för deras klockrena melodier, stämsång och genomarbetade material. Det är bara att konstatera att den läckert svängiga punkrockpopen är intakt på nya släppet “The scholarship EP” och frodas i samklang med melodiösa riff, finurligt låtsnickeri och en rakt igenom hög kvalitet. En sak är säker - det blir aldrig tråkigt när detta gäng bjuder upp till dans. Står man still när “Bring it back!”, “E.G.O.”, “The glower it stays” och “Another coffee” briserar är man troligtvis synnerligen stelopererad eller hyser en genuin aversion mot att röra på sig. [6]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Subster på Amplified
2011-08-09 - I Close-Up #133
“Possessed by the bizarre” är namnet på debutverket signerat The Incarnation. Med en fördelaktigt stygg inställning och frätande death metal som utgångspunkt avfyras fem rykande salvor i en skola där den blodbestänkta läroplanen lär ut guldkantade otrevligheter. Göteborgstrions främsta kvaliteter tillskrivs en giftig förening av fläsk och råhet, som hela tiden matas fram med en glödande intensitet. Spår som “Visions of death” och “Stand your ground” har kraft nog att försätta såväl headbangaren som mosharen i situationer som kommer att ge avancerad ledvärk dagen därpå. [6]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
The Incarnation på Amplified
2011-06-09 - I Close-Up #132
Keyboarden har en framträdande roll - i form av såväl vemodigt plinkande som pompösa stråkpartier - när inledande "Beyond the dead cold surface" meddelar Örnsköldsviksextetten Meadows Ends närvaro. Grunden på gängets debutalbum, "Ode to quietus", är emellertid starkt influerad av brötig, lätt Göteborgsskolefärgad metal/death metal med gott om melodier. Stundtals köttas det på riktigt bra. Johan Brandberg har en kraftfull pipa som håller kvar låtar som "The gllom that is his world" och "Homeland" i de hårdare regionerna, även om musiken bitvis ger sig iväg på en del finstämnda strapatser.
Ledordet är storslagna stämningar och balansen mellan det väna och det våldsamma. Och rörande detta misslyckas de sällan - men tyvärr känns det ibland som att sättet det presenteras på är homogent intill bristningsgränsen. Något av de åtta spåren hade mått bra av att helt tippa över i antingen mys eller vrede, och på så vis skapa en mer dynamisk helhet. Meadows End tappar emellertid aldrig fokus. De har funnits som band sedan 1997, vilket här står som en garant för att samtliga arrangemang omges av pondus och proffsighet. [5]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Meadows End på Amplified
2011-06-09 - I Close-Up #132
I Kungsbacka huserar Ways of Torment. Ett manskap med smak för laddad hardcore och metal i symbios med vissa lugnare inpass som verkar som lugnet för stormen. På tal om storm, förresten - de stora, ångestdrabbade riff som stundtals återfinns på kvintettens självbetitlade demo tangerar verkligen en känslomässig tornado och bränner likt rivsår i lungorna. Lugnet utgörs av de akustiska förord som lotsar "Point of view" och "Derelict" mot betydligt oroligare farleder där gäng som August Burns Red och Parkway Drive bubblar förrädiskt under den vindpiskade ytan.
Combon har hittat en skön kombination av fingerfärdig teknik och ett passionerat utspel som gör nämnda låtar till en mycket intensiv upplevelse. Enligt medlemmarna själva sitter de på kopiösa kängder material som väntar på att förevigas i en studio och med tanke på hur lovande Ways of Torment redan ter sig får de gärna bjuda på mer mangelgodis inom kort. [6]
Text: Sonny Jonasson, Close-Up Magazine
Ways of Torment på Amplified
|